Homage till IKEA katalogen

 

Ni vet känslan när våren kommer och man hittar tussilago eller känner doften av nysopad asfalt.

​

Samma känsla fick jag som liten varje år när IKEA katalogen damp ned i brevlådan!

​

Jag lade direkt händerna på katalogen och läste den sida upp och sida ned.

Under några år hade jag koll på vilka möbler som fanns på vilka sidor i katalogen och kunde namnen på dem alla.

Ni har säkert hört talas om barn som kan busstidtabellen utantill men har ni någon gång hört om ett litet barn som kunde hela IKEA katalogen? Nu har ni. 😊

​

Efter att ha läst katalogen noggrant valde jag ut vilket rum ur katalogen jag skulle skapa. I början av 80-talet fanns ett drömmigt 50-tals inspirerat rum i pastellfärger. Min mormor hade en källare full av saker som hon generöst lät oss få eller låna. Det var inte bara inredningsprylar och möbler utan även balklänningar, pälsar, hattar, skor och väskor. En dröm för små barn från en kreativ familj.

​

Jag tog med katalogen och åkte hem till mormor. Plockade med en turkos hårtork som man satte fast i skrivbordet, en UV lampa i vitt & gult, hårspolar i rosa, en ljusblå tyllkjol och ett gammalt magasin med ljuvliga bilder av kvinnor med lagt hår och kjol.

​

Därefter åkte jag hem och skred till verket.

Mina föräldrar var också generösa och tålmodiga med att uppmuntra och tillåta oss syskon att låta vår kreativa lusta få ta plats. I vårt hem fanns inga glossiga magasin och inte heller mycket pengar men det grodde mycket kreativitet och vår inredningsinspiration fick vi som sagt nästan enkom från IKEA katalogen.

​

Mamma klädde om soffor, målade både väggar och snickerier, lade in golv, klädde om lampor och sydde med inspiration från katalogen. Pappa byggde altaner och satte tak på, byggde bröstpanel och satte upp både väggar och innerdörrar. Jag minns hur jag och mina syskon sprang fram och tillbaka mellan kök och vardagsrum när pappa hade monterat saloons dörrar, sådana som kan ses i vilda västern filmer. Dörrarna svängde fram och tillbaka när man sprang igenom dem. Man behövde inte öppna eller stänga.

​

Nu låter det kanske lite fult men på den tiden när den här historien utspelar sig så var det nästan ouppnåeligt snyggt.

​

Jag var så stolt över vårt hem. Några år senare kändes det inte längre modernt och då ritade mamma upp en skiss på hur hon ville ha det och pappa tog fram hammare och såg. Nästan allt var möjligt att skapa själv i mitt barndomshem. Att med små medel kunna skapa sig sitt drömhem har jag så att säga fått med mig i modersmjölken.

​

och långt innan det var modernt och hållbart att återanvända och skapa själv var det en självklar nödvändighet för min familj. Att det dessutom skänker en inre tillfredställelse som KB skulle sagt är en rikedom!

​

Nu har det dessutom blivit en stor del av mitt arbete. Även om IKEA katalogen inte längre finns i fysisk form så finns all glädje som katalogen skänkt mig kvar i min kropp. Jag kan fortfarande känna den där sprittande känslan jag fick varje år när katalogen stack upp ur brevlådan. Jag älskar inredning – tack Ingvar.

 

Länge leve IKEA katalogen!